viblirkamel

nu har jag vaknat, äntligen.
igår var det som sagt bob hund. jag och lykke träffades och tog bussen till skansen.
när vi kom dit satt vi på nån bänksak och klagade lite över vårat klädval i den extrema värmen. det var asvarmt så vi fick lägga oss ner, och lykke gjorde nåt avancerat när hon drog av sin tröja och på nåt sätt gjorde sin sjal till en tubtopp.
sen kom det nån tjej med en undersökning till oss, och den var väldigt konstig. sen blev vi uttråkade och åkte hem till lykke och hämtade saker, medans hon skulle hålla på och byta kläder i sju timmar. sen fick vi skynda oss tillbaka.
det var typ inga människor där innan, det var superkonstigt och tråkigt!
när vi hade kommit in till scenen efter olika situationer där vi gjorde bort oss själva, så ställde vi oss i mitten. och gjorde bort oss ännu mer såklart. vi dansade runt lite till folks dömande blickar. det var jätteroliga människor där, inte bara äckliga små tjejer som är aggresiva. utan typ olika vuxna, och alla var väldigt stora. haha, det var mycket roligare.
konserten var typ den svettigaste jag nånsin varit på, folk var helt galna, och det droppade om alla! det såg roligt ut, fast det var lite äckligt, för jag blev tryckt mot nån killes axel hela tiden, och det var som att han hade duschat. folks tröjor ändrade färg, och det luktade svett blandat med parfym och lycka. och det var värt det. jag har aldrig haft så ont i fötterna, benen, eller haft sån brist på luft, men man ville att det skulle pågå i evigheter.
det var verkligen galet, för det var typ väldigt måna stora män där, och vi var väldigt små i jämförelse. jag har nog aldrig känt mig så liten. jag såg typ ingenting, och om nån rörde sig litegrann, så föll vi som högar. det var jätteroligt.
efter konserten hade jag extremt ont i tårna, dom gjorde redan ont innan, och sen så stod nån och hoppade på dom hela tiden, och jag tappade mina skor! på nåt magiskt sätt hittade jag dom i klungan och krängde på dom på fötterna, jag hade redan sett hur jag gick barfota hem..
när det var slut så sprang vi i panik till toaletten och skulle dricka, folk hängde över alla kranar, det såg lite skumt ut. efter man hade fått i sig några liter kändes det mycket bättre. vi satte oss ner en stund på en mur, och jag gjorde några konstiga stretchövningar mot lollo. det var skönt.
efter det bestämde vi oss för att åka hem. dumt nog hade lollo sin cykel, som man inte får ha på bussar som folk kanske vet. då skulle vi gå hem, och leda cykeln. problemet var att cykellåset inte öppnade sig. jahapp. vi ska alltså bära cykeln hem från djurgården. vad kul. vi började gå, och själva bärningen var inte det jobbiga, utan vägen. vi frågade en busschauför om vi snälla snälla snälla kunde få ta med cykeln, då det inte var nån på bussen, men nej nej. jävla människa. jag tappade tron på mänskligheten lite grann. man nekar bara inte tre småtjejer mitt i natten som går och bär på en cykel och kan inte komma hem!
jag ringde mamma för att säga att det skulle ta lite längre tid än vanligt, för vi behövde bära en cykel och gå hem. hon tyckte vi var dumma i huvudet, och sa att vi skulle lämna cykeln och ta en taxi som hon skulle betala.
det tyckte jag var dumt. vadå lämna cykeln? men vi gick tillbaka till en busshållplats och frågade en till chauför extrasnällt. och OMG vi fick ta på cykeln, gulliga människa. han var helt bäst bara. tyvärr gick den bussen bara till sergels torg, men som tur var var det två till människor som hade hjärtan, och vi fick på cykeln på ännu en buss! när vi kommit hem var vi helt slut och skulle äta och kolla på little miss sunshine. men vi somnade i soffan. fast jag vaknade sen klockan fyra och kände mig äcklig. så jag gick och tvättade mig och borstade tänderna, men jag visste inte om jag skulle väcka lykke. så jag klättrade upp i soffan och försökte tänka lite, men då vaknade hon. vi var typ helt borta och gick och la oss helt döda.
och det var min fina lilla historia, oj vad långt det blev!
aja.

kamelemak
Kamel L